1987

1987 var det Sveriges tur att stå värd för Vinden drar 1987. Svenska Föreningen Allmogebåtars arbetslag i Stockholm stod som värd, och vi startade på Fjäderholmarna i inloppet till Stockholms hamn där arbetslaget i Stockholm har sina samlingar, och just var färdig med sitt båtmuseum. Den här gången kom det många gästande båtar igen. Ålänningarna kom med ett tiotal båtar över Ålands hav, och norrmännen sjösatte sin nybyggda femböring, Nye tidens Arv, i Stockholm inför Vinden drar, och den mastades under resan. Vi hade lagt upp en seglingsrutt som gick ner genom Skurusundet och Baggensstäket till Ängö där vi hade första natthamnen. Här fick vi också uppleva den moderna stadsmänniskans friluftsliv, för på morgon kom det en liten snabbgående motorbåt med nybakat bröd, dagstidningar och andra färskvaror in i viken och idkade försäljning.

Från Ängö seglade vi över Nämndöfjärden till Bullerö, där vi låg stilla i två dagar, och det var bra planerat för det var där vi hade veckans enda heldagsregn. Här mötte vi också det svenska tillrättalagda sättet att ta emot båtgäster på: En lista över allt som var förbjudet. Vi lyckades trots dessa båda minus i kanten ha en ljuvlig natt med dans på berget till spelmansmusik.

Nästa etappmål var Harö, där Björn Liljeroth mötte oss och berättade om vedjakten Sofia Linnea som då fortfarande höll på att byggas i Biskopskulla i Roslagen. Nästa dag seglade vi till Ingmarsö och besökte varvet där.

På vägen dit hade vi vårt enda riktigt farliga haveri, när en av de åländska storbåtarnas vant gick av och masten majestätiskt lade sig över båten. Tack och lov fanns det danska repslagare med som kunde reparera riggen i Ingmarsö. Sista dagens seglats gick till Grinda, där vi hade en storslagen avslutningsfest, med tävling i styltgång, norsk hallingdans och musik hela natten.