2002


2002

Längst norrut i den åboländska skärgården, närmare bestämt på halvön Katanpää, Skathuvud, i Gustavs, hade årets arrangörer ordnat en strålande lägerplats för årets Vinden drar. På bilden en av de huvudansvariga, Gustav "Kusto" Vikström, i samband med ett morgonmöte.
Förr var området militärt, men numera är det ett friluftsområde, öppet för allmänheten. En del av de numera tomma byggnaderna fick vi också låna, och det var tur, för det här blev ett mycket regnigt Vinden drar - kanske var det sommarens våtaste vecka, eftersom sommaren i övrigt var mycket torr i det här området.
Eftersom vädret också var blåsigt de flesta dagarna blev det aldrig någon utflykt som det var tänkt till Enskär-Isokari, den stora fyren och fd lotsplatsen som ligger strax norr om Katanpää, men fyrens ljus fick vi i alla fall se.
Det fanns också två hamnar, en på norra sidan, där de mer djupgående båtarna som t ex Nordboen och Jehu låg, och en nyskapad för de mer grundgående båtarna på södra sidan. Den var anlagd runt en uttjänst fiskodlarkasse. Den norra hamnen var också en allmän gästhamn, så där låg det även båtar som inte hörde till Vinden drar.

En fantastisk nyordning på detta Vinden drar var att det varje morgon bjöds på gröt uppe vid stora samlingslokalen, och samtidigt hölls det morgonmöte, och dagens program gicks igenom. Här hölls också den stora avskedsfesten med både fisk och lamm på menyn. Flera kvällar hölls det också filosofiska klubbar i den gamla potatiskällaren, och dessutom ordnades det tangoafton och besök av författaren och skrönikören Leo Löthman, som berättade om sin kommande bok, som bland annat utspelar sig i dessa trakter.
Med seglingen var det mera skralt, men en tur ner till Gustavs by gjordes det och ett besök på Sarvenlinna, Hornborg, ett privathem med en fantastisk botanisk trädgård, och vid samma tillfälle ett besök i granngården Alastalo, där Volter Kilpis bok om planerandet av bygget av en tremastbark utspelar sig.

Vi var i Finland, i gränslandet mellan det purfinska och den svenskspråkiga skärgårdsbefolkningen, så givetvis fanns det en bastu på plats.